Traditionell klättring (s.k. tradklättring)
Tradtionell klättring är egentligen ett aningen för brett begrepp inom klättringen då den kan inkludera olika saker beroende på vem inom klättringsvärlden man pratar om. Men vanligast är att man avser klättring där klättrarna själva placerar alla säkringar, där det inte finns bultar. Detta innebär att man som klättrare inte skadar klippan som man klättrar på då man inte använder sig av några permanenta säkringar utan när man är färdig så är klippan i samma skick som när man började klättra. Till de säkringar som används inom traditionell klättring hör tricams, kamkilar, kilar och hexentrics (hexen). Dessa säkringar placeras i bergets och klippans naturliga sprickor, vilket gör att om man ser till de leder som säkras traditionellt så följer de bergets egna spricklinjer. Vill man göra en enkel distinktion så kan man säga att traditionell klättring är sprickklättring och sportklättring är väggklättring.
Som vi nämnt så används olika typer av säkringar inom traditionell klättring. Vanligast är att man för tradklättringar klättrar i olika replag på två personer där man har en förstaman och en andreman. Förstemannen klättrar medan andremannen är kvar på marken och säkrar. Repet, som är centralt inom klättringen, går genom mellansäkringar vilket gör att ett ev. fall för klättraren inte kan bli längre än 2 ggr till närmaste säkring. När man som förstaman klättrat upp till ett passande hyllplan så gör man en ståndplats för att sedan koppla in repet i sin egen broms för att därefter säkra upp för andremannen. Andremannen klättrar sedan upp och under vägen så plockar hen med sig säkringarna upp vilket gör att man som team, eller s.k. replag, har med sig samma utrustning upp till klipplanet som vid starten. Så här håller man på tills man nått sitt mål.
De kilar som används under tradklättringen är ofta gjorda av aluminium och under klättringens gång så placerad dem i naturliga sprickor som uppkommit i bergväggen. Det är heller inte ovanligt att man använder sig av kamkilar vilka har excenterkammar som låser sig mot sprickans vägg där så behövs. De säkringar som man fäster i klippan under traditionell klättring följer allt som oftast bergets egna spricklinjer och säkringarnas enda syfte är egentligen bara att minska riskerna för ett fall. Detta är något som gjort att tradklättring även kallas friklättring, till skillnad mot denna typ av klättring så kan man se till exempelvis artificiell klättring där utrustningen används för att förflytta sig på berget (till skillnad mot att enbart säkra för fall).