Artificiell klättring är ett kärt barn med många namn som bland annat går under namn som teknisk klättring men numera desto kändare aidklättring. Som tidigare nämnts så använder man inom aidklättringen klättringsutrustningen för att ta klättra upp för väggen jämfört med friklättring där den bara skall skydda vid fall. Inom aidklättringen så använder man istället utrustningen hela tiden och detta som hjälp för att bestiga och klättra upp för klipplan som är helt släta och helt utan några grepp att hålla sig i. Säkringarna som används inom aidklättring är mycket små vilket gör att de inte behöver stora sprickor för att kunna fästa. Till exempel så räcker sprickor som bara är en millimeter breda, alltså knappt synbara. Trots de små sprickorna som krävs för att fästa säkringarna så är dessa säkringar så starka att de lätt kan ta stora vikter.

För att fästa säkringarna på ett smidigt sätt så finns det ett raffinerat system bestående av de tre delarna fiffikrok, daisy chans och aidstegar. Fiffikrokarna är en rundad krok på en 1 dm lång slinga. Daisy chains är slingor som är ca 1,5 m med öglor att fästa fiffikroken med. Aidstegar är sydda långa slingor med stora öglor att kliva i. För att få ihop det hela så använder man karbinhakar för att fästa daisy chans med aidstegarna. Det hela funkar så att man som  klättrare kopplar in en karbinhake i en säkring för att sedan klättra uppåt i sidstegen och när man klättrat så högt att säkringen kommer upp kring midjehöjd på klättraren så kopplar hen in fiffikroken i daisy chain eller karbinhaken. När det är gjort kan klättraren nu sträcka sig mot nästa säkring för att sen koppla in repet i säkringen med t.ex. en shock absorber, sen koppla in en ny daisy chain i den nya säkringen, kliver i aid stegen, koppla loss daisy för att sen klättra uppåt. Detta är en process som sen upprepas.